Malax stojetari

Teckning Leif Sjöström (1958–2012)

Malaxborna kallas "stojetare" (storätare) och här följer historien om hur det kom sig:
En husbonde från Antbägg i Övermalax skulle vara en vecka i Ribäcken för att barka tjärved.
Han åt ett rejält morgonmål, sedan gick han iväg med sin masäck och surmjölkskagg, mat som skulle räcka hela veckan.

Halvvägs satte han sig för att vila och kom på att han skulle smaka en bit av sötsurbrödet, som var 15 tum brett och 6 tum tjockt. Plötsligt var allt uppätet.

"Nu måste jag ta det försiktigt", mumlade han för sig själv. Han var hela veckan i Ribäcken utan mat.

När han kom hem berättade han historien för hustrun, hon kunde ju inte hålla tyst, så folket började kalla oss för stojetare.

En malaxbo är ärlig, arbetsam, en smula barsk men artig. De bryr sig om varandra och vet att det är maten som arbetar.

(På malaxdialekt - malaxspråtche)
E va i håssbånd froån Antbägg i Överbyiji såm sku va i viek i Riibättji å bark törve.
A oåt i räidit måronmoål, å knalla i vieg me mattsätji å suurmjölkskaddji, såm sku reck häila veko.

Halvvägs sesst a å viil, å tå håxa a he a sku smaak i smuöl oå sössobryö, såm va 15 tuum på viddä å 6 tuum tjockt. Innan a veta åole oå så va allt oppjiti.

"E bjier ti fälas sakta nö" grynt a fö se schölv. A va häila veko i Reibättji uta maat, men tå a kååm häim birätta a historjo fö tjärinje, å ho kona int haald monni, så fåltje börja kall oss fö stojetare.

I Malaxbåu ji ääli, arrbetsam, na lete besck men höövli. Di måånar åm varaar å di väit he ji maati såm arrbetar.